4-månaders jubileum idag.

Idag är det fyra månader sedan jag rökte min sista cigarett.

Det är typ 2480 cigaretter som jag valt bort. Tvåtusenfyrahundraåttio.
Det är nästan 25000 bloss. Tjugofemtusen inhalationer av tusentals gifter långt ner i lungorna.

Visst har jag haft tanken. Suget.
Men jag har verkligen inte kunnat koppla suget till handling.

Visst har jag köpt cigaretter. Vid två tillfällen. Det senaste igår.
Men jag har verkligen inte kunnat öppna paketen.

Visst har jag varit i dimman många gånger.
Men jag finner verkligen lukten riktigt motbjudande.


Det har fått fyra månader. Nästan ett halvår.
Och jag är så lycklig över att leva mitt liv utan cigaretter.

Allting började med att sannaste Bettan berättade om hypnosterapin.
Och en ny värld öppnades för mig tack vare Anette på Anettes Massageterapi.




Jubileum Hypnos, Hypnosterapi

Hypnosterapi.

"Nothing endures but change"

(citat av Heraclitus of Ephesus och översätts till svenska: "Ingenting består förutom förändring")

Oavsett om du vill sluta röka eller snusa. Om du vill bli kvitt något annat beroende. Om du har fobier av något slag som du önskar komma tillrätta med. Om du verkligen vill förändra ett beteende. Eller om du genomgått något i livet som satt så djupa spår att du inte kommer vidare.
Ge hypnosterapi en chans.

Hypnosterapi är inget skamligt. Hypnosterapi är inte psykoterapi där någon i sin plyschfåtölj och gröna kofta tittar på dig med de små läsglasögonen på nästippen och analyserar dig för att i sin journal kunna välja rätt kryss-ruta i "diagnos"-fältet.

Hypnosterapi är smart. Här programmeras ditt undermedvetna om, med det du önskar ta bort/förändra och lägga till.

Ta med dig din vilja, den innerliga viljan och ditt mod. Med de styrkorna ger du dig fullständigt hän till den förändring du söker.

Du kommer att befinna dig i en mysig, avkopplande atmosfär men är det svårt för dig att bara ge dig hän, att släppa kontrollen, att blunda inför någon annan så gör som jag: fokusera på Anettes röst, gosa ner dig under filten och lägg händerna längs sidorna med handflatorna upp.

Klicka in på Anettes Messageterapi och läs mer. Kontakta henne.
Bor du långt ifrån Höör, låt henne tipsa dig om kollegor hon har på en ort nära dig.

Jubileum Hypnos.

"Libertas inaestimabilis res est"
(latinskt citat: "Frihet är ett ovärderligt ting")

För två månader sedan slutade jag röka. Den 29 januari kl 14.55.

Klockan 14.35 köpte jag mitt sista paket. Klockan 14.55 fimpade jag den fjärde cigaretten ur det paketet. Det är i snitt 2 och 1/2 minuts tempo mellan fimparna.

Jag var tolv år första gången. Visste inte då att vi skulle följas åt i över två decennier.
I tjugotvå år var vi oskiljaktiga. Hatkärlek. Men extrem lojalitet.

Det gick inte att vara för hälsosam för att sluta.
Går till gymmet. Tar en cigg innan jag går in. Tränar. Tänder sedan en cigg precis utanför.

Det gick inte att vara för fattig för att sluta.
Välja mellan köp av dasspapper eller cigg. Äsch, använder servetter.

Det gick inte att vara för sjuk för att sluta.
Dagen efter operation. Hit med en rullstol. Tårar av smärta, men ut skall jag.

Nu stod jag här på Lilla Torg, utanför Anettes Massageterapi som jag hört så positivt om.

Ärligt talat, djupt där inne, var jag skeptisk. Detta är hokus pokus. Sim-sa-la-bim.

Jag kunde inte i min vildaste fantasti ana då, hur mitt liv skulle förändras.
Att mitt liv skulle förändras på så många sätt. Att mitt liv skulle förändras så oerhört djupt.


Jag känner tacksamhet.
Till Elisabeth, den underbara, som rekommenderade hypnosterapi.

Till Anette. För allting. För ditt oerhört proffsiga bemötande. För din ödmjukhet.
För din kompetens. För att du öppnade upp mina sår, rensade dem från skit, sydde igen och hjälpte mig läka. Du kommer vara med mig för alltid.

Fimparnas glasburk.

Under sessionen av hypnosterapi för rökavvänjning så fick jag hjälpen att måla bilder i mitt undermedvetna.
Och till det koppla luktsinne.

Bland mycket annat.

Bilderna av mig som liten flicka framför det enorma svarta berget.
Den totala solförmörkelsen. Den fruktansvärda stanken.
Mitt giganstiska och illaluktande berg av fimpar.
Dessa bilder, den målade upplevda känslan, har varit med mig ända sedan jag åkte hem från hypnossessionen.

Det jag sedan gjorde för att förstärka sinnenas påtaglighet, var att i en glasburk samla ihop alla gamla fimpar jag sprätt omkring mig på balkongen, i krukor och rabatter.
Jag tryckte ner så många jag kunde, de var sådär gojsigt fuktiga och slemmiga av regnvatten.
Skruvade på korken och bestämde mig för att ha med burken i handväskan.
Ja, med allt annat ditten & datten som hittas (och inte hittas) i mina väskor så why not?!
Kontentan är att jag ville tydliggöra känslan av att bära runt på min egen tunga last.
Att ständigt påminnas. Att avskräckas. Att irriteras över att den är där. I vägen.

De flesta vet hur en gammal fimpe luktar.
Med lite fantasi går det att föreställa sig hur ett stort antal blöta fimpar luktar.
Odören när man öppnar upp vakuumförpackningen de legat i.

Jajamen, du vet vart detta leder.
Vid tillfällen av rastlöshet eller avsaknad av rutin (alltså ingen lust eller sug eller behov, utan ren tristess).
Då öppnade jag burken, tittade långt ner i den och drog ett djupt andetag. Ända ner i buken.

Att må så fysiskt dåligt, var varje gång en fantastisk känsla.
Och av naturliga själ blev det glesare och glesare mellan gångerna.

För ett par veckor sedan slog det mig att burken bara legat där, i väskan.
Så jag lade den istället på golvet bak i bilen.
Det var ingenting jag funderade mer över. Tills jag för ett tag sedan möttes av den där odören igen (fast många gånger värre) varje gång jag öppnade bildörren.
Tyvärr hade burken spruckit av kylan.

Imorse var det dags; en spontan känsla och ett mycket viktigt ögonblick.
Glasburken med fimparna lades i soporna!