Jag hörde den igår. Fick stanna bilen.
Tidigt imorse hörde jag den. Igen. Fick släppa strykjärnet.
Mitt hjärta slutade slå och jag kunde inte andas.
Det var som om tiden stod stilla under tre och en halv minut.
Och jag befann mig någon annanstans.
Pianot. Kören. Melodin. Känslorna.
Orden. Artikulationen. Berättandet.
De första meningarna. Och de avslutande.
Igår i bilen och imorse vid tvätten.
Mitt hjärta slutade slå. Tiden stod stilla och jag befann mig någon annanstans.
Vet inte varför den påverkar mig så starkt.
Men jag är tacksam. Så oerhört tacksam över att känna.
Att våga känna och att kunna göra det fullt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar