tisdag 16 juli 2013

Blott du.

Kärlek. Kärlek. Kärlek.
Den går inte att rensa bort som ogräs.
Den går inte att glömma som en halvtaskig rulle på Sveriges Television.
 
Jag har den inom mig.
Den minner mig om äventyret på Tropikariet och den andra chansen för Max Hamburger-restaurang, ömkande skratt till Torsk på Tallin och det pinsamma att ha fått någon att slumra till, till Le Grand Bleu, de roliga 3D-glasögonen på bio, promenaden på muren vid havet, handikappvagnen på Bauhaus, knepigheterna med att äta med chopsticks, tonårsfasonerna under neonskyltarna, de korta vilostunderna mellan varven på lakanen, jakten efter bilen som parkerats någonstans i skogen, de sockersöta flingorna som liknade torrfoder men smakade mumma, skruvmejseln i min farstu och timmars picknick under filtar vid ån.

"Blott du"
 
Inte ens
stjärnorna på himlavalvet
lyser starkare än du.
 
blott du
ger skönhet åt universum.
 
Blott du
ger sken om vinternatten.
 
Och ditt leende
värmer mer än solen.
 
Och din smekning
få mig underbart pigg.
 
Livet är glädje
för du är med.
 
För blott du
får mig att skratta så innerligt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så otroligt vackert. Din kärlek ger mig ståpäls.
Hur kan man säga nej till sådan äkta djup kärlek?
Inte ofta man i livet man erbjuds det. Var kan jag hitta mer av dina dikter? Lycka till med allt.

Jasmine M. sa...

Tack för de fina orden, Anonym!
Jag har funderat över din första fråga och kanske är svaret så enkelt som att man tar emot det som behövs. Eller kanske mycket mer komplicerat.
Enkelt eller komplicerat, så görs den frågan bäst att lämna därhän.

Förutom att du hittar mina dikter här på bloggen, så kan du gärna ta del av fler via e-post. Maila mig på verumomento@gmail.com så pratar vi vidare.

Kram
verumomento