fredag 19 juli 2013

Tillbaka till ruta ett.

Söndertrasad. Sorgsen. Miserabel. Förtvivlad. Otillräcklig. Fördömd. Oattraktiv. Allena. Tillintetgjord.

Grundlurad.
Vilseledd.

Hjärtat lämnar jag där det förtjänar. Utan ljus, luft och värme. Förväntar mig maximal förmultning.


.
Litterär intelligens, mental träning, självhelande övningar och ytterst egoistisk tillvaro.
Inte för att överleva, utan för att leva.

Vägrar fortsätta resan som patetisk och ynklig.
Skall finna lärdomen av detta. Se erfarenheten som en rikedom.
Och jag skall resa mig upp. Starkare, stoltare, större.

Så jag börjar här och nu, på ruta ett.

För att bygga självkänsla.
För att se färger.
För att förlåta.
För att gå vidare.
För att sluta drömma.
För att glömma.
För att se värdet av min person.
För att läka.

För att åter leva magiskt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir så lessen när jag läser dina sista inlägg.
Sluta aldrig drömma.
Det är en av de saker som jag gillar mest i din blogg.
Jag känner dig inte men önskar att jag hade alla drömmar och hopp, känslor ovh livsglädje som du.
Och du är värd en like som är vill dela alla dina drömmar och nyfikenhet tillsammans med sina egna. Den liken kommer till dig när du minst anar det.
Så var inte förtvivlad över det som du trodde var sanning.
Jag ser fram emot ett mejl som berättar att du gjort ett nytt inlägg.
Du är redan magisk.

Maria sa...

Hej Jasmine!
Jag hoppas att du har många läsare för din blogg är väldigt intressant att läsa. Hittade den när jag letade efter naturbilder. Ju mer jag läste desto mer intresserad blev jag. Du har ett spännande liv, men precis som jag så ställer hjärtat allt upp och ner för dig.
Boken du börjar läsa nu är en helt fantastisk bok. Läste den sjäv för ett tag sedan och den hjälpte mig väldigt mycket. Gör alla övningar ordentligt, slarva inte och alla anteckningar du gör ska du behålla och bara för dig själv.
Du verkar redan ha ofantligt mycket tacksamhet i dig men kan det vara så att din tacksamhet i det mesta är riktade till andra människor? Kan det vara så att du inte tror att duförtjänar mer än.än.du får och att du därför blir så otroligt tacksam för människor som bara ger dig smulor?
Du har mycket underbart att ge andra. Tänk på vem du släpper in och ger bara. Låt dem förtjäna det och lär dig nu att känna största tacksamheten för dig själv och allt vackert du har inom dig. Jag kommer att följa dig och dina ögonblick. Kramar!

Anonym sa...

Tunga, starka ord! Du är bättre än så. Låt inte en man eller annan få dig ner på botten så pass att du tappar fotfästet och förlorar. Du har ett långt liv framför dig, varför slösa bort det och snyfta efter någon som inte förtjänar dig ändå. Nä, nya tag, nya tag. Inget är förlorat. En erfarenhet starkare, en del av som varit...nu reser du dig upp ur mörkret vackrare än du någonsin har varit och vänd dig inte om!

Anonym sa...

Var har du tagit vägen? Inga blogginlägg på länge! Saknar dina ögonblick. Du har väl inte lagt ner bloggen?? Kom tillbaka!

Jasmine M. sa...

Till Anonym (kommentar 130720):

Tack för dina fina tankar.
Det gör mig stolt att du följer denna bloggen. Jag kommer nog med nya inlägg snart.

Och jag är övertygad om att även du är fylld av hopp och drömmar! Du, som jag, fast i olika former, nyanser och dimensioner.
Du finner dem inom dig.

Kram
verumomento

Jasmine M. sa...

Hej Maria och tack för din fina och intressanta kommentar.

Tack för tipsen om boken!
Boken har varit med mig i mina dagar sedan jag fick hem den.
Ännu har jag ej kommit så långt i den, men det jag läst har jag läst om och om igen. Och med lite andrum, om och om igen tagit till mig det jag läst. Och med all min fokus så skall jag använda dess innehåll som det verktyg den är tänkt. Så, jag jobbar på den. Och framför allt på mig själv.

Slutligen, det är en ära för mig att du följer mina ögonblick med denna bloggen. Skriver du själv i någon form? Eller uttrycker du ditt inre på andra sätt?
Naturbilder? Intressant! Berätta mer!

Kram
verumomento

Jasmine M. sa...

Till Anonym (kommentar 130728):

Tack så mycket för dina uppmuntrande ord. Jag tar dem till mig. Uppskattar tydligheten i sättet du uttrycker dina tankar på. Tack.
Det finns sanning i det du skriver. Verkligen.

Kram
verumomento

Jasmine M. sa...

Till Anonym (kommentar 130729)

Jag uppskattar din saknad. Blev nog allt även lite generad över den.
Men du skall inte behöva sakna i evighet.

Det stämmer att jag tog vägen.
Jag tog vägen bort ifrån mig själv. För en stund. Som kändes som en evighet, jag vet.

Men jag är här nu.
Mina ögonblick också.

Drar jag ner ridån över just denna bloggen, Verum Momento, så är det ju fortfarande jag, in persona, som äger ögonblicken. Och dem kan du i så fall få del av på andra sätt. Maila mig gärna på verumomento@gmail.com så pratar vi mer.

Kram
verumomento