Oanad utflykt.

En återresa. Till en speciell plats.

Med filt på bänken. Bredvid då. Allena nu.

Två skräddare leker på vattenytan.

Vår. Känslor. Två blir en. Och tre.

 

 

Ligger ner i gräset. Har slängt av mig skorna.
Låter solen smeka tår och näsa.

Tittar upp mot skyn och ler.

Och hör att fiskaren troligen fått napp.

På andra sidan ån där han i timmar suttit i tystnad, tjoar han nu till.
Så jag tar min picknick-korg, går över bron

och ger honom resten av de scones & kärleksmums som är kvar.
För att skapa kontakt. För att gratulera.

Det visade sig att han tjoat till för att han stuckit sig på metkroken och därmed spillt sin öl rätt över mobilen. För första gången kom mitt Första Hjälpen-kit till användning. Och våtservetterna.



Murbruk.

"Murbruk"

 Avståndstagande

från ingenting
av det där.
Som var allting.
 
 Det där bryts ner 
i tystnad.

 

En dröm

 rasar samman

som gammalt murbruk.

Verkliga drömmar.

Bilden här är över dagens Skånehimmel. Dikten nedan är gjord under samma Skånehimmel.

Dags att drömma lite.

 

"Verkliga drömmar"

Drömmar om dig,

jag lever.

 

Tankar om dig,

jag ler.

 

Samhörighet med dig,

jag gråter.

 

Av lycka. Du är lyckan.

 

Du är drömmarna som är med mig

i verklighetens vardag.

Minne tillsammans.

Lycka. Lycka.

Och ja, det är av k ä r l e k.

Miljoner ögonblick i ett enda.
Miljoner känslor i en enda.
Miljoner drömmar i gårdagens verklighet.

Ett livs väntan. Ett livs längtan.
Allt i ett enda mirakel. Igår.