Vila i frid.

Kicki.

 

Upphittad av mig i Sveriges vackraste stad för sjutton år sedan.

Somnade in igår när solen stod som högst på himlen. 

 

"För alltid familj"

En bättre tillvaro

med frid och lycka

var intentionen

för dig.

Vår flicka.

Du är värd mer

än allt ljus i världen.

Kampen mot fienden

var inte menat att vinnas.

Kärleken för dig lever

långt bortom himlen.

För alltid familj

för alltid frid

för dig.

Vår flicka.

För dig.

På eftermiddagen sjöng en fågel uppe vid vinden på Drömmars Slott. Jag vet att det var hon som berättade att hon nu var framme. Att Beli & Mini & Vicentie låg där i solen och väntade in henne. Och att gräset var mjukt och att fjärilarna lockade till lek.

 

På kvällen var det mycket rörelse där uppe. 

 

 

På balkongen satt jag med mor & far och vi höll varandras händer i tystnad.

 

Och tidigt, tidigt i morse när tårarna åter flödade,

flödade även pennans bläck och formade "För alltid familj". 

Dagen har kommit.

Dagen har kommit.

Den är här.

Jag ser att slaget är förlorat.

Och jag accepterar punkten som satts på pränt.

 

Ty jag är maktlös.

Står utanför.

Jag står utanför.

 

Skulle vilja komma in.

Men jag kan inte öppna själv.

 

Jag står utanför.

 

Skulle vilja ge min famn.

Önskar att den behövdes.

 

Framförallt nu, i smärta och plåga.

Känner sorgen. Hör gråten. Vet ångesten.

 

Jag står utanför.

Skulle vilja komma in.

Men jag kan inte öppna själv.

 

Lämnar inte, om modet finns att öppna din dörr.

Står kvar en stund.

 

Ovisshet bränns.

Under fyra nätter har samma scenario upplevts.

 

Jag har legat i sängen, sträckt ut handen, slutit ögonen och trevat försiktigt med fingrarna i en desperat önskan att finna.

Istället har jag funnit glödhet ovisshet.

 

Rest mig upp och lämnat det där.

En av den gångna veckans nätter.

I tystnad drack jag en kopp kaffe och skrev "Smältdon" och "Förkolna".

 

 

"Smältdon"

 

Hjärtat brinner och

kroppen är i lågor.

Inombords är elden

och den är oregerlig.

 

Efter allför lång tid

väcktes hjärtat och

dess längtans törst.

Nu går inte att släcka.

 

Värmen smärtar.

Det är så varmt

att ögonen brinner.

 

Med fingrar klöses huden upp

och hjärtat slits ut.

"Förkolna"
 

Hopp om annat än kanske.

Tankar på längtan

som är värdelös när

den inte finns hos båda.

Önskan om en varsam hand.

Hon som älskar

ett brinnande hjärta

förkolnar bit för bit.