Celsius 3.0.

Drycken Celsius dricker jag innan träning/pw.

Den boostar upp, ger extra tryck och är vitaminberikad.

 

Jag har testat Apelsin, Persika/Mango.
Och nu Citron/Lime.

Denna var riktigt, riktigt god. Och gav mig en extra kick i lördags.

Men det är något med kolsyra & mig under träning.

 

Jag har inte tillräckligt stort underlag att göra täckning för min slutsats,

men jag tror att det är bubblorna som gör mig lite illamående.

 

Så Celsius Citron/Lime får 4 av 5 kickar.

 

På onsdag är det dags för Jordgubb/Kiwi. Utan kolsyra.

Jag ser fram emot att trycka till mer vikt på skivstången och 

ge Jordgubb/Kiwi maxade 5 kickar.

 

Tidigare inlägg om Celsius: Celsius 2.0, Celsius 1.0 boostar

Inte lätt på foten.

Suck.
Inte lätt på foten idag heller.

Det går långsamt, det här.

Tålamod. Tålamod.
Tålamod?



Tidigare inlägg förknippat med detta ögonblick: Nybörjare igen.

Celsius 2.0

Testade apelsinsmaken förra veckan.

Mr PT:s demand is my command.

 

 

Köpte hem några fler smaker igår.

 

Persika/Mango är helt okej. 3 av 5 kickar. Typ.
Det är smaken & icke-kolsyran som hindrade en klockren femma.
Dock boostade den mig riktigt rejält inför det grymma träningspasset.


Celsius kostar lite mer än några kronor.

Finns på ICA Maxi och säkert i fler butiker.

 

Celsius boostar.

Och på lördag morgon skall Citron/Lime få göra sitt.

Liknande inlägg: Celsius

Celsius 1.0 boostar.

"Du kör väl med Celius?"

"Jajamen, varje dag!"

 

Jag tänkte på c-vitamin.

Det gjorde inte han.

 

Drick en halv eller hel burk strax före träning. Förbränning, styrka, powerwalks.

"Eller varför inte innan kraftansträngning på jobb?"
Mr PT är byggkille. Han har nog en och annan kraftansträngning på jobb.
Jag är kontorsnisse. Rullar fram i en bekväm skinnstol.

Testade denna i morse. Fräscht! Friskt! Spenat & honungseffekter i ett!

I ett martyrliknande ögonblick under passet så tänkte jag att mitt grava illamående måste bero på Celsius.
Det kunde ju absolut inte bero på att jag chockade min kropp efter veckor av lathet & frosseri.

Märkligt det där. Att det kan vara så svårt att inse sina svagheter.
Så lätt att peka finger. Så skönt att kasta ansvaret på någon annan.
Eller på Celsius.

Förresten.
En back Celsius ligger i kylen nu.



Annat ögonblick av liknande karaktär: Snabba kolhydrater

Grym morgon med PT.

Så var äntligen dagen här.

Vaknade vid halv fem. Till klarblå himmel och fredag.
Katten ville idissla och jag ville dricka kaffe. Han satte sig på gräsmattan och kisade upp mot himlen. Hans nosborrar fladdrade febrilt. Jag tror att han i det ögonblicket, njöt till fullo av livet.

Själv satt jag på trappan, med kaffemugg i ena näven och shortsen i andra.
Jag ville ju nu. Inte vänta till klockan åtta. Var rastlös. Hade myror i brallan.

Kollade ner i koppen. Slut. Gick in och fyllde på nytt.
Skrev en inköpslista inför helgen. Plockade undan disken. Sorterade skorna i hallen. Gick ut till katten. Lirkade loss två maskrosor som jag haft i periferin den senaste veckan, men exemplariskt undvikit. Löste en kvarts korsord från en damtidning från 2011.

..
Sedan var det läge. Läge att ta sitt pick och bege sig.

Med vetskapen om hur illa jag skött vår deal, så skämdes jag redan nu för allt jag skulle komma att bekänna.

Men han är min höger. Han är foten i ryggmärgen. Han är min coach. Han är min motivator.














...
Invägning.
Hör mig själv le sådär fånigt med lite darr i tonen när jag iakttar hur han under tystnad går igenom siffrorna.

....
Högintensiv förbränning. Maximus.
Nya dealen: Minska fettmassan och bygga muskelmassa.

Jag är med. Jag är verkligen med.

.....

Rep. De där grova, tunga repen. Långa slag. Korta slag i knäböj. Hårda slag med knäböj. 30 sekunder. 3 set.

Någonstans här. I början av passet.

Då kom illamåendet.



Pilatesboll. Horisontellt läge, upp med höften. Spirak linje, Baksida lår. 15 repetitioner.
TRX-band. Handstående planka. Knäböj. 15 repetitioner.
Squats. 10-kilos viktplatta. Djupa knäböj. Upp med viktplattan med raka armar över huvudet. 4 minuter.
Fällkniv, crunches och min gamle vän Plankan.

Pull-ups. På med det vita talket. High-five så att pulvret dammar och jag får OS-känsla Kontroll. Fokus. Motvikt vid gungning.

Det var här som kicken satte in.

Som illamåendet försvann.



Förra gången klarade jag inte en enda. Och då trodde jag inte heller att jag skulle klara en enda. Det var usel mental självkontroll. Kass attityd. Svart ridå.

Idag räknade vi ner tillsammans. Mittemot varandra hela tiden. Han pushade mig och fick mig att tro på min egen styrka.

Fem stycken. Sedan sex stycken. Därefter sju stycken.
Ordentligt. Kontrollerat. Inget slarv. All in.

......
Jag hade en grym morgon med Mr PT.

Supernervös. Pirr i magen. Otålig.
Andfådd. Ont i lungorna. Torr i munnen.
Ont i lungorna. Hyperventilation. Rödsprängda ögon.
Vattnet slut. Orkar inte böja mig för att plocka upp handduken. Mår illa.
Mår riktigt illa. Kvider. Blodsmak i munnen.
Kan inte resa mig. Rullar runt på alla fyra och asar mig upp.
Klockan är tio över nio.
Djupandning. Dunk i ryggen. Leende. Ny krafter. Sista krafterna.
Slut. Högt stön av adrenalin. Utmattning. Mer levande än på länge.

High-five. Ryggdunk. Leende.

.......
Ny tid bokad.

Pump & Push.

Bodypump på TC!

Hur instruktören är, är nästan helt avgörande för om jag kommer gilla passet eller inte.

Gårdagens instruktör är toppentoppen. Alltid. För hon äger.
För det första är hon tvåbarnsmor. För det andra har hon en fantastiskt tonad kropp. För det tredje är hon riktigt , riktigt stark. För det fjärde ler hon och sjunger med i låtarna och håller ögonkontakt och peppar.
För det femte öser jag på mer & mer vikt, bara för hon får en att tro på sin egen kapacitet. Att jag klarar lite, lite till!

Så jag drog på fyra extra kilo på stången.

Och jag körde alla repsen och gav allt i varje moment.
Och jag var så himla taggad och det kändes så skönt att maxa.

Stönandet och stånkandet under frivändningarna ger mig just nu också utrymme för att ösa ur extra mycket inre frustration. Det var nästan, nästan så att jag i all kraftansträngning fällde någon tår.

Efter passet var jag fullständigt slutkörd. I kropp. Och i hjärta.
Och tog en lång skogspromenad i kvällsolen med Iron Maiden i lurarna och tankarna på en ombyggd gräsklippare med hjul från Biltema.



Liknande ögonblick: The game is on

Keep rollin´.

Körde Bodypump i torsdags. Kände av det passet ända tills imorse.

Dags igen! Var grymt laddad! Let´s rock!

"You know what time it is...! Keep rollin´, rollin´, rollin, rollin´..."


Tungt. Smärtsamt. Svettigt.
Mjölksyra. Blodsmak. Adrenalin.
Lite till. Lite mer. Lite hårdare. Lite djupare.
Pusta & stöna. Småskratta & peppa. Inspireras & utmanas. Och gnugga!

High five!

Miss Blushes: Du har rätt! Vilken känsla efteråt! Den påminner mig - och får mig att längta till den igen!

Nybörjare igen.

Fem veckor har gått. 

Mycket händer på fem veckor. Bland annat pålägg. 64. Lägg på 7. Kilo. Räkna om det till hekto. 70. Japp, detta är fakta.
Och nu snackar vi inte nyckelhålsmärkt, fettsnålt pålägg i tunna skivor.

Det går snabbt utför när man bryter träningsrutinerna.
Ursäkterna blir pinsamt banala. Så pinsamt ogreppbara att man slutar uttala dem.

Förra veckan bokade jag ett träningspass till idag. Tror att jag gjorde bokningen i ett sådant där samvetskval efter en flottig lunch av raggmunkar & fläsk.

Imorse packade jag väskan med en liten pust.
I eftermiddag kom pustet igen, så jag bokade av passet. På hemvägen trodde jag mig kunna smita förbi härligaste A utan att hon skulle notera träningsväskan. Tji.

Med sänkt blick både mumlade & svamlade jag något om att det var regn på väg.

Härligaste A berättade om spinningpasset hon var på igår. Hur hon svettades och kämpade och led sig igenom passet för att sedan känna sig grymt duktig.
I den sekunden bokade jag ett träningspass, tackade härligaste A för att hon är den hon är och skyndade mig iväg.

Joodå såå att!

Crossen i 3 minuter och jag började tvivla på att klara ytterligare 7. Puls på 182.
Crossen i 10 minuter och jag började krampa i benen. Svetten lackade massor.

CWorks i 30 minuter. De första 10 kände jag mig hyfsat i form. Min bål tål mycket.  Jag hade kontroll.
De 6 efterföljande minuterna var smärtsamma. Plankan 3 reps á 1 minut. Där emellan 5 kilos vikten i händerna och fällkniven 3 reps á 1 minut.
Jag var ytterst nära att ge upp. Kraften svek mig, benen i luften som skakade och blodsmak i munnen.

Men vägran att förlora, låta latmasken vinna, släppte adrenalinet fritt och efter 30 minuter och ett avklarat träningspass så log jag.

Och kände mig som en vinnare.
Som den blyga som faktiskt vågade gå till gymmet den där första gången.

10K for Pink 1.0-1.1

1.0. Check!
Intervaller i 20 minuter. 1 minut löpning. 1 1/2 minut pwalk.

Förutom grus i svalget var del 1.0 av 4.2 lätt som en plätt.
"Lite väl amatör", tänkte jag. "Ska bara se till att hålla munnen stängd, så."


Så jag startade upp Day 2, alltså runda 2.


1.1. Check!
Intervaller i 20 minuter. 1 minut löpning. 1 1/2 minut pwalk.

"Det är ju exakt samma som första ju", tänkte jag besviket samtidigt som jag började springa.
"Lite väl amatör. Jag dubblar istället".
Så jag bestämde mig för att alternera 2 minuters löpning med 1 1/2 minut pwalk.

Förutom grus i svalget (för jag kunde inte hålla munnen stängd) så var det rejäl motvind hela raksträckan. Och jag tyckte att jag sprang och sprang utan att komma någonstans, övertygad om att jag sprang på samma ställe.

Men jag klarade det. Hela tiden ut. Och alla intervaller, fast lite bättre.

Med mössan på sned, en svettig överläpp och grus i hela munnen så hade jag klarat det.
Två rundor dessutom.

Jag är igång.





Liknande ögonblick: 10K for Pink

10K for Pink.

Igår kväll sprang jag igen!

Det är så himla roligt att springa. En ny form av nöje för mig faktiskt.
Men också nytta, för under löparrundan så slutar jag Känna och blir istället Logisk.

Och ännu roligare är det att springa tillsammans med någon. Att tokfokusera i sällskap, att flämta i takt och otakt med varandra, att peppa varandra. Och när man är i mål; att High Five:a med någon och få ge en stolt kram.

I vanliga fall är jag mest en ensamvarg. I alla fall när det gäller mina powerwalks. Framöver tror jag nog att det oftast även kommer bli löpning i ensamhet.

Hittade en ny app imorse. Den heter 10K for Pink, är kostnadsfri och perfekt både för den som är nybörjare och för den som är van löpare och gillar utmaningar. Tack, Miss Blushes för tipset!

Utmaning: Spring 3 gånger i veckan. Gör det i 14 veckor. Den 42:e löprundan är det 10 kilometer som gäller.

Jag är motiverad. Jag startar idag. Är i mål i slutet av augusti (inkl. avdrag för resor, semestrar och tillfälliga latmaskar).

Läs om Zen Labs och Exercize for Pink här!




Liknande ögonblick: Jag sprang och Vårruset 2013

Jag sprang.

Jag har gjort det. Jag har verkligen gjort det.

Hela vägen och utan att stanna.
Det är en helt ofattbar känsla. Jag är oerhört stolt. Lekfullt kaxig.

Sista gången jag sprang var någon gång under år 1998. Det är 15 år sedan.
Efter det kom ju tumörerna och till slut protesen.

Målet var inte att springa en viss sträcka på en viss tid eller hålla ett visst tempo. Nej, det var helt oväsentligt.

Målet var att klara hela vägen utan att stanna.

Det är inte det lättaste att springa på rätt sätt. Rörelse. Blick. Hållning. Nedslag. Takt. Och andning.

När jag kom runt nästsista krönet så var jag väldigt hödljudd.
Mina flås var rejäla. Brölande, frustande och utdragna. Jag peppade mig själv med utrop som "Kom igen nu!", "Jaaa!" och "Bara lite till!". 

Upptäckte nya vinster och fördelar av att inte ha musik i öronen, utan istället skapa kontroll genom fullt fokus på ljudet av min andning och känslan av hjärtats slag där inne.

Och jag kom fram. Utan att stanna.

Vilken känsla! Och vilket leende. Ja, vilket ögonblick.
Av att känna svetten rinna längs bröst och svank. Av att nästan höra hur varenda droppe blod forsar i ådrorna. Av att darra från höft ner till tå.

Jag bestämde mig där och då att jag skall göra om detta. Ofta!

Och ett nytt mål är satt: kunna springa mig igenom hela Vårruset, alla fem kilometer.
Utan att stanna. Utan att vara högljudd.



Liknande ögonblick som varit och som berör samma livsförändring: Fridfullt regn; Vårruset 2013:

Vardagssnacks.

Pågens produkt Krisprolls (osötat fullkorn) är det nya, heta vardagssnackset.

Sedan årsskiftet har jag haft en himla dålig karaktär gällande att säga nej till Lakrisal och Marabous Drömkrisp.

Nu är det dags för en ny och mer balanserad karaktär: Krisprolls!

Efter jobb är det dags för TRX-pass. Det är riktigt kul och minst lika svettigt. Efter det är det dags att bli dominerad av min personlige tränare, Mr PT! Med glädje!

Parkering förbjuden.

Huvudled.

Enligt Wikipedia "en väg vars trafikanter skall ges företräde av trafikanter på anslutande/korsande vägar."
"Parkeringsförbud råder generellt på en huvudled."

Vägen är min. Den personliga träningsvägen.
Jag skall nå hela vägen fram. Framme är jag i juli.

Var så himla taggad över kvällen. 15 minuter powerwalk, 20 minuter träningscykling, 20 minuters cross, 30 minuter CxWorks, 30 minuters styrka (armar/axlar) och 15 minuters powerwalk.

Efter CxWorks-passet fick jag dessutom riktigt bra feedback av instruktören för "min hållning, min kontroll och min starka bål". Så himla glad blev jag och växte ett par decimeter.