onsdag 17 juli 2013

Att vara utan.

"Att vara utan"

Saknaden bränner hål
i mitt förtvivlade hjärta.

Visst kan du stanna
och andas med mig.

Vill inte vara utan dig.

Snälla liv
fyll mig med glädje igen

Väx i mig.
Var min lycka igen.

2 kommentarer:

Sussie sa...

Hej! Du har stort hjärta. Vilken fantastisk dikt. Sorglig och olycklig, men så mycket kärlek. Hur har det gått sen du skrev just denna dikten? Skriver du på heltid? Kan jag beställa texter av dej? Har du någon hemsida?
Många kramar till dej!

Unknown sa...

Hej Sussie!
Tack för din positiva respons på just denna dikten. Du fick mig att le just i detta nu.

Och jag gillar att få frågor!
Första frågan kanske jag besvarar lite hemligt, men..
Jag har ej skrivit någonting mer efter "Att vara utan". Inte någonting alls.

Andra frågan blir ett nekande svar. Jag lyckas uppenbarligen inte tygla mitt skrivande. På samma vis som att jag ej kan stoppa uttrycken när de kommer, kan jag forcera dem när de gömmer sig. Så jag skulle ha en tunn sommarportmonä om jag kört på heltid just nu. Nej, min yrkesbransch är inom försäljning och det är det jag jobbar med professionellt på heltid.

Tredje frågan gör mig stolt, men svaret är dessvärre nekande. Tidigare genom åren så har jag efter beställning skrivit texter till frieri, bröllop, begravning och födelsedagar. Det har varit spännande på många sätt, men också krävande att strängt fokuserat försöka forcera fram känslomässiga uttryck till individer som jag ej har några band till. Hoppas att du förstår mig.

Som svar på den sista frågan så har jag ingen annan hemsida än denna bloggen. Verum Momento är ensam i sitt slag :)

Kram tillbaka
verumomento