Sockersött finbesök.

Jag hörde det där ljudet just som jag gick mot dörren.
Det där helt fantastiska ljudet. Det som jag drömt om att få höra här.

Skrattet från ett barn.

Jag blev så glad.

När jag kom in i hallen så såg jag ett par vita pyttesmå sandaler på goseknubbiga ben längst upp i trappan. Jag frågade med ett stort leende om en prinsessa kommit på besök.

Då satte hon sig på trappsteget och lutade huvudet på sned med sitt långa möra hår i ett rufs.
Med det största leendet i bygden och söta små mjölktänder, tittade hon lyckligt på mig och utbrast:
"Det är jag! Prinsessa, tack!"

Jag hade fått sockersött finbesök. Av prinsessan Amy.


Hon hade alldeles själv tagit på sig sandalerna idag.

Därför gick hon lite klumpigt, men när hennes mamma ville sätta rätt sandal på rätt fot så skrek hon:
"Nej! Inte! Ska va såhär!"





En hel spann med leksaker hade hon med sig.

Hästen här hade hon "badat" i en hink vit färg några gånger.

Och lika många gånger hade hon skrattat sådär gulligt, med sina små mjölktänder, när jag gnuggade bort färg från hennes armar.




Så när jag senare hittade ett minnesvärt tecken på att ett barn för allra första gången sprungit runt vid Drömmars slott, kändes det sådär i livmodern igen.
 

Tänkte efter, efter.

Fattade ett beslut. Tänkte att det var en god idé.

Äventyret fick en snabb start. Och lika snabb vändning.
Den goda idén "went down the drain" bokstavligt talat.

 

Såhär såg badrummet ut innan jag tog den goda idén och dumpade den i två par händer.

 

 

 

Såhär såg det ut precis innan galenskapen satte igång på riktigt.

 

 

 

 

Två dagar senare avbröts arbetet abrubt. Omgående. Med omedelbar verkan.

Sen var det bara att riva. Återställa. Reparera. Bita i det sura äpplet. Förbanna sina häftiga idéer och så icke-genomtänkta beslut. 

  

Såhär ser det ut just nu. Det ser riktigt bra ut. Och jag har faktiskt fått skruva i några av skruvarna på väggskivan, helt själv.
 

 

 

Det är lång väg kvar på detta äventyr.

Men just i detta nu så kan jag skymta den där goda idéns tänkta resultat.

Och med stark insikt låta den sista veckan påminna mig om hur viktigt det är att tänka efter. Före.


Tidigare ögonblick som härleder från detta: Hantverk är godis


Falcon bjuder till.

En handfull sexpack från macken.

 

Falcon bjöd till med hälften av burkarna. Najs.

 

Titt-ut.

Uppmärksammade ett hål i väggen inifrån ett skjul.

Snuskigt perfekt diameter.

Titt-ut!

Hantverk är godis.

Jag får se mer och mer av helt nya sfärer. Som det här med bygge & hantverk.

Mina ögon ser godis överallt.

Människorna som kan, så extremt kompetenta och som verkligen brinner för det de gör.
Det är oerhört fascinerande att få vara med och hjälpa till, att bara få stå nära & förundras över artisteriet de utför & konsten de besitter.

Så många frågor. Vad de funderar på när de kollar in just den där specifika grejen.
Varför de gör på ett visst sätt? Hur de resonerar? Vad bästa lösningen är kontra den enklaste?

Jag uppfattar hantverkare som väldigt kloka, eftertänksamma och lågmälda.
Alltså väldigt mycket motsatsen till oss inom sales.

Dessutom är de både fysiskt smidiga & starka.
Hantera stora verktyg med en hand samtidigt som de står på vingliga stegar.
Stå på knä halvt framåtlutad i sken av en dålig lampa.
Sitta på ena skinkan med sned rygg och dra rör i fredagshetta.
Undrar hur en ergonom resonerar här.

Åter igen väldigt mycket motsatsen till oss inom sales.

Mina ögon ser godis, ja.

Skåpbilarna som är fyllda med spännande lådor i olika storlek och verktyg i varierande
former och storlek. Där finns så mycket att välja på, men bara en specifik sak passar.

Och sånt där kan de här människorna.
Som jag kallar konstnärer.




Detta är ett av otalet spännande verktyg.
Och som jag inte kan namnet på. Såklart.  


 

Memira överraskar igen.

Jag fick ett brev.

Det fick mig att le från öra till öra.
Det fick mig att känna mig speciell.

Och väldigt sugen på glass.



Jag har aldrig tidigare varit med om ett företag som värnar om sina relationer på finare sätt.
Ögonblicken med Memira kommer jag för alltid att bära med mig lika tydligt som idag och i måndags och alla de andra dagarna.

Jag fick ett brev. Jag fick en känsla.
Och jag är så tacksam.

P.S. Funderar du på att göra en ögonlaseroperation, men undrar om känslan under själva ingreppet och efteråt? Eller annat. Kontakta mig, så berättar jag. Mer än gärna.


Du har väl läst mina ögonblick med Memira: Jubileum Ögonlaser

Inga nya högar.

Dag fyra.
Resultat: noll nya högar.






Inlägg som hör samman med detta: I will rock your World, Den sjunde dagen

Grillpremiär.

Min far är så fin. Så engagerad. Så överraskande.

Igår kom han förbi med en elgrill.
Så ikväll blev det premiärgrillning i Drömmars slott.

Det doftade härligt i huset. Annat än färg & damm.
Och köttet smakade extra gott.



Annat inlägg om min hjälte: Min far

Ordning och reda.

I min vanliga vardag så är det en ovanlighet att skrivbordets bruna nyans träder fram.

Men inför jul- påsk och semester så kommer stora pedanten fram.

Sortera & slänga papper, håla & in i pärmar, skriva ner alla lösenord, göra priolistor & använda mina älskade post-it.

Och vips så kan jag åter njuta av hur fint skrivbordet är.

Förresten, läste nyligen att det numera finns post-it som är 54 gånger större än de vanliga.

Biltemas nya läckerbit.

Vilken läcker flyttlåda!

Från Biltema.
Såklart.

Andra inlägg av liknande karaktär: Gilla Biltema, Invigning av Biltema, En vilodag i jorden.

Medelålders Plus.

Morgonhumor fungerar minst lika bra som natthumor.

 

Tidigare inlägg av liknande ögonblick: Morgonhumor på hög nivå.

Jubileum Ögonlaser.

Nästan fyra månader har passerat.

Den 12 mars gjorde jag en ögonlaseroperation, kallad FS-LASIK.
Sedan dess är min omvärld helt annan. Omvänd. Tydlig. Enkel. Vacker.

Jag var på tremånaders-koll idag.
Som vanligt var jag förväntansfull & stolt som ingen annan. Och som vanligt blev jag mottagen med största leende & familjär känsla.

Som jag uttryckt innan så kan jag verkligen, innerligt äkta, rekommendera en ögonlaseroperation för den som har fysiska möjligheter.

Kontrollen av synen gick galant!
Jon berömde min syn och jag växte ytterligare en meter.






Detta är Jon och Eva. Top Knox!

 

Orkidéen lever ännu.
Och den står på receptionsdisken.

Nästa kontroll sker lagom till ettårs-dagen.

Tills dess fortsätter mina vyer att stärkas & oändligt vackra ögonblick att skapas.

 

Andra ögonblick som varit:  Kristallklart Memira, Vickande tår, Hjärterum, Perfekta tårar, Pinsam panik, Memira överraskar och Memira överraskar igen.

Frustrerad.

Slippappren går sönder. 

Hittar inte skyddsglasögonen fastän de sitter på huvudet.

Har glömt byta dammsugarpåse.

Jag kommer inte åt i hörnen.

Och golvet ser randigt ut.

 

Och inte nog med familjen Mullvadar.
Jag delar territorium med hela föreningen Strimmig Trägnagare.

 

Frustrerad.

Ett element att förädla.

Det finns en damm. Ett element att förädla.

 

Så småningom skall jag skapa ett litet rum där. En oas. Full av goda, härliga energier.

 

Här skall energin flöda fritt.

Här skall balansen återvinnas.

 

Så småningom.

Från början. Dag noll.

 

 

Idag. Tömd på vatten & gegga. Arbetsdag ett.

Undrar vad hon tänkte.

Hon väljer ofta att komma ända in i hörnet av hagen. Så nära, så nära.

Idag hade vi vår första riktiga kontakt.

 

Jag satte mig på huk och hälsade artigt.

Hon tittade på mig. Och tuggade sitt gräs.

 

Jag log mot henne och pratade med samma gälla röst som jag pratar med herr Findus.

Hon fortsatte att titta på mig. Men slutade tugga.

Undrar vad hon tänkte om sin nya granne.

Ställde mig upp och tog ett foto av henne.

 

Långsamt vände hon sig åt höger. Som för att ge mig sin profil.

 

Men hon släppte mig inte med blicken.

 

 

 

Andra ögonblick: Första midnatten.