På lina.

Den doftar alldeles extra gott.

Den betyder vår. Och ljummen sommarkväll.

Tvätten som hängt ute på linan.

Oanad utflykt.

En återresa. Till en speciell plats.

Med filt på bänken. Bredvid då. Allena nu.

Två skräddare leker på vattenytan.

Vår. Känslor. Två blir en. Och tre.

 

 

Ligger ner i gräset. Har slängt av mig skorna.
Låter solen smeka tår och näsa.

Tittar upp mot skyn och ler.

Och hör att fiskaren troligen fått napp.

På andra sidan ån där han i timmar suttit i tystnad, tjoar han nu till.
Så jag tar min picknick-korg, går över bron

och ger honom resten av de scones & kärleksmums som är kvar.
För att skapa kontakt. För att gratulera.

Det visade sig att han tjoat till för att han stuckit sig på metkroken och därmed spillt sin öl rätt över mobilen. För första gången kom mitt Första Hjälpen-kit till användning. Och våtservetterna.



Hemfärd.

Lugn. Ro. Balans. Harmoni. Frid. Styrka.

Det drar mig hit. Varje gång.
Det hittar jag här. I oändliga massor.














Liknande ögonblick: Drömmars slott

Invigning av Biltema.

 

Äntligen öppnar Biltema. Idag är det invigning.

Blå mattan var utrullad och det var diskolights i entrén. Verkligen premiärkänsla.

Såklart spenderades lunchrasten bland hyllorna. Finfina erbjudanden.

 

 

 

Och livemusik av Ulf Edberg & the Highway Boys. Så himla bra shopping-rytm.

Vid rullbandet stod personalen och packade ner mina varor i påsar. Vilken lyx-service.

 

Invigningsminglet avslutades med korv med bröd och cider. Perfekt festmåltid.

 

 

Hela helgen är det festligheter. Och finbesök. Byggare Bob kommer nämligen.

 

 

 

Liknande ögonblick: Gilla Biltema

10K for Pink 1.0-1.1

1.0. Check!
Intervaller i 20 minuter. 1 minut löpning. 1 1/2 minut pwalk.

Förutom grus i svalget var del 1.0 av 4.2 lätt som en plätt.
"Lite väl amatör", tänkte jag. "Ska bara se till att hålla munnen stängd, så."


Så jag startade upp Day 2, alltså runda 2.


1.1. Check!
Intervaller i 20 minuter. 1 minut löpning. 1 1/2 minut pwalk.

"Det är ju exakt samma som första ju", tänkte jag besviket samtidigt som jag började springa.
"Lite väl amatör. Jag dubblar istället".
Så jag bestämde mig för att alternera 2 minuters löpning med 1 1/2 minut pwalk.

Förutom grus i svalget (för jag kunde inte hålla munnen stängd) så var det rejäl motvind hela raksträckan. Och jag tyckte att jag sprang och sprang utan att komma någonstans, övertygad om att jag sprang på samma ställe.

Men jag klarade det. Hela tiden ut. Och alla intervaller, fast lite bättre.

Med mössan på sned, en svettig överläpp och grus i hela munnen så hade jag klarat det.
Två rundor dessutom.

Jag är igång.





Liknande ögonblick: 10K for Pink

Memira överraskar.

Vilken överraskning.
Titta vad som låg i min brevlåda idag!

Memira kan kundvård.
Memira vet hur viktigt det är att värna om kundrelationen.
Memira vet att det lilla gör det hela.
Memira tänker hela vägen.

Det är bra business. Långsiktighet.

Jag är en imponerad kund. Och framförallt: jag är en evigt nöjd kund som kommer sprida superlativ om Memira i evighet.

I brevet låg två biobiljetter.
Kanske ytterligare en bioupplevelse med supersöta 3D-glasögon (utan kontaktlinser)?

I brevet låg även en inbjudan till Memira, för tre vänner.
Vill du göra en undersökning hos Memira, för att se om du är en lämplig kandidat för ögonlaser? Då bjuder jag dig på undersökningen (värde: 450 kr).




Liknande ögonblick som berör samma livsförändring: Kristallklart Memira, Vickande tår, Perfekta tårar, Memira äger, Hjärterum 

10K for Pink.

Igår kväll sprang jag igen!

Det är så himla roligt att springa. En ny form av nöje för mig faktiskt.
Men också nytta, för under löparrundan så slutar jag Känna och blir istället Logisk.

Och ännu roligare är det att springa tillsammans med någon. Att tokfokusera i sällskap, att flämta i takt och otakt med varandra, att peppa varandra. Och när man är i mål; att High Five:a med någon och få ge en stolt kram.

I vanliga fall är jag mest en ensamvarg. I alla fall när det gäller mina powerwalks. Framöver tror jag nog att det oftast även kommer bli löpning i ensamhet.

Hittade en ny app imorse. Den heter 10K for Pink, är kostnadsfri och perfekt både för den som är nybörjare och för den som är van löpare och gillar utmaningar. Tack, Miss Blushes för tipset!

Utmaning: Spring 3 gånger i veckan. Gör det i 14 veckor. Den 42:e löprundan är det 10 kilometer som gäller.

Jag är motiverad. Jag startar idag. Är i mål i slutet av augusti (inkl. avdrag för resor, semestrar och tillfälliga latmaskar).

Läs om Zen Labs och Exercize for Pink här!




Liknande ögonblick: Jag sprang och Vårruset 2013

Kunskapsdagarna 2013.

"Kunskapsdagarna 2013 - för inspiration och bättre vetande!"

Snart är det äntligen dags för Kunskapsdagarna igen!

Anmälan är gjord och i år blir det Växjö.
Föreläsningsprogrammet är spännande, som alltid.

Jag har upplevt Kunskapsdagarna varje år sedan 2005 och varje gång öppnas sinnena lite mer, adrenalinet pumpar snabbare och inspirationen maxas.


Kunskapsdagarna arrangeras på flera olika orter i landet och jag brukar sammanfatta det som "superseminarier i maraton med högintensiva mingelstunder för dig som anser att nätverkande och kunskap är viktigt".

Föreläsningarna körs i 50 minuters pass och fokuserar på personlig utveckling, inspiration & glädje, verksamhetsstyrning, affärsutveckling och marknadskommunikation.

Läs mer om Kunskapsdagarna här! Ha koll på turnéstäderna här!  Kika på programmen här!

Lovar att dela med mig av årets (13 maj) nya, fräscha kunskaper!

"Scientia potentia nostra". Det är ett latinskt citat och betyder "Kunskap är vår styrka".

Jag känner hjärtat.

Lika vacker som solnedgången är tillsammans, är den gräslig att uppleva ensam.
Lika lätt som det är att sjunga med i låten, är svårigheten att lyssna på den när man saknar.
Lika snabbt som ett leende kommer, faller tårarna långsamt utan hejd.

Att känna är fantastiskt. Att känna är jättejobbigt. Att känna är att vara sårbar. Det är skrämmande och utelämnande.

Jag känner. Och jag vill fortsätta att känna.

Inte själv.
Men tillsammans.



Liknande ögonblick som varit och som berör samma livsförändring: Kind mot kind , Fjäderlätt, Verkliga drömmar, Ödet, Känna saknad, En ängel

Jag sprang.

Jag har gjort det. Jag har verkligen gjort det.

Hela vägen och utan att stanna.
Det är en helt ofattbar känsla. Jag är oerhört stolt. Lekfullt kaxig.

Sista gången jag sprang var någon gång under år 1998. Det är 15 år sedan.
Efter det kom ju tumörerna och till slut protesen.

Målet var inte att springa en viss sträcka på en viss tid eller hålla ett visst tempo. Nej, det var helt oväsentligt.

Målet var att klara hela vägen utan att stanna.

Det är inte det lättaste att springa på rätt sätt. Rörelse. Blick. Hållning. Nedslag. Takt. Och andning.

När jag kom runt nästsista krönet så var jag väldigt hödljudd.
Mina flås var rejäla. Brölande, frustande och utdragna. Jag peppade mig själv med utrop som "Kom igen nu!", "Jaaa!" och "Bara lite till!". 

Upptäckte nya vinster och fördelar av att inte ha musik i öronen, utan istället skapa kontroll genom fullt fokus på ljudet av min andning och känslan av hjärtats slag där inne.

Och jag kom fram. Utan att stanna.

Vilken känsla! Och vilket leende. Ja, vilket ögonblick.
Av att känna svetten rinna längs bröst och svank. Av att nästan höra hur varenda droppe blod forsar i ådrorna. Av att darra från höft ner till tå.

Jag bestämde mig där och då att jag skall göra om detta. Ofta!

Och ett nytt mål är satt: kunna springa mig igenom hela Vårruset, alla fem kilometer.
Utan att stanna. Utan att vara högljudd.



Liknande ögonblick som varit och som berör samma livsförändring: Fridfullt regn; Vårruset 2013:

Missing people 2013.04.

Jag vill hjälpa till. Jag vill göra vad jag kan.

Den försvunna kvinnan i Arild hittades. Avliden.
Den försvunna tonåringen i Traryd är ännu ej återfunnen.
Båda försvann under helgen.

Och jag körde förbi båda skallgångskedjorna igår. Det finns en mening med allting som sker. Allting sker av en orsak.  Detta var två tecken på att jag behöver agera.

Så jag anmälde mig till Skallgångsregistret för Missing People Sweden.
Och för 250 SEK/år är jag även medlem i denna ideella förening vars uppgift är att "genomföra skallgångar och återfinna anhöriga finna sina saknade familjemedlemmar." (citerat från hemsidan).

Jag blir märkbart berörd när händelser, som helgens, inträffar.
Särskilt när det är våra barn eller våra gamla som är inblandade

Och inbillar mig att jag kan göra skillnad.

Välkommen, fröken Vår.

Vårvindar. En utflykt i naturen. Det var dags.

Och jag hade inget val. Sista dagen med dubbar imorgon. De dubbar som är kvar.

Fram med pallbock, domkraft och mutterdragare.
På med sommardäcken.

Av med rattmuffen. Och bort med snöskyffeln.

Nu är det vår. Har jag bestämt iallafall. (ett par timmar efter däckbytet hörde jag att det beräknas minusgrader på lördag...)

Fluffiga våfflor.

Jag hade inte tidigare ätit Statoils våfflor.

Kom till macken. Såg skylten: Våffla 25 SEK. En finfin våffla med sylt och grädde.

- "Jag skulle vilja ha din våffla!"
 - "Javisst!"
- "Mmm, med sylt och grädde. Det skall bli gott. Är den liten, eller?"
"Njä, men väldigt fluffig!"
"Fluffig säger du. Då kanske jag skall ta två?!"
"Ja, gör det!"
"Mmmm..då skulle jag vilja ha två våfflor. Och en liten kopp kaffe också. Och Expressen. Så är jag nöjd, tack!"
"Vad bra, kanon!"

Jooodå, så att...

Visst, våfflorna var fluffiga. Och njä, de var inte små.
Ja, jag åt upp båda. Och ja, jag mådde ganska illa efteråt (men jag åt upp iallafall).