Jag känner hjärtat.

Lika vacker som solnedgången är tillsammans, är den gräslig att uppleva ensam.
Lika lätt som det är att sjunga med i låten, är svårigheten att lyssna på den när man saknar.
Lika snabbt som ett leende kommer, faller tårarna långsamt utan hejd.

Att känna är fantastiskt. Att känna är jättejobbigt. Att känna är att vara sårbar. Det är skrämmande och utelämnande.

Jag känner. Och jag vill fortsätta att känna.

Inte själv.
Men tillsammans.



Liknande ögonblick som varit och som berör samma livsförändring: Kind mot kind , Fjäderlätt, Verkliga drömmar, Ödet, Känna saknad, En ängel