I will rock your world.

Familjen Mullvadar har stött på en ödmjuk, men enträgen utmanare.

Håller nu tummarna för att vibrationerna i marken kommer gunga dem så mycket att det av ren huvudvärk väljer att flytta någon annanstans.

Inlägget tillhör följetången om mullvadarna: Den sjunde dagen,

En speciell present.

Den var så vackert inslagen.

Rosa papper, vita snören och med perfekt tejpning.

 

Har svårt att ta emot.

Har däremot lätt för att öppna paket.

Försiktigt men ivrigt.

 

Så ivrigt att jag glömde plåta den fina inslagningen.

Titta vad fin!

En Handy Paint Pail!

 

Perfekt när jag skall måla snickarglädje och lister och massa annat.

 

Denna gåvan är den finaste och mest speciella jag någonsin fått.
Ever.

Perfekt fredagsvila.

I fredags var det vila.

Vila med vänner; härligt sällskap, snack om allt möjligt och utan gränser, skoj & asgarv, njutning av god mat, dryck & musik.

 

 

Ja, 50/50 av Blå-Dåre & Annat, var helt okej.
Den gled ner fint i alla fyra struparna.

Vackert. Så vackert.
I detta hem finns öga & hjärta för stämning.
Och romantiska detaljer.

Fyra vrålhungriga tjejer som njöt till fullo av fredagsgrillen. Middagen var efterlängtad.

Så enkel planering, så glada grillmästare.
Så delikat i gommen.

 

 

Blev ingen barfotadans på altanen. Istället kom dansskorna fram lagom till midnatt. Vi svirade om på minuten och drog på diskotek.

Fyra pumor på ett dansgolv fullt av lamm.

 

 

 

DJ´n körde Macklemore & Ryan Lewis longversion av Can´t hold us.
Tempen maxades. Tokigt ös blev galet ös. Klackarna hördes över hela kusten.
Svettpärlorna ven i luften. Och kropparna rördes som i Nirvana.

Ställ dig upp, kör igång videon här, blunda och släpp alla hämningar.

Färg skall det vara.

Denna kappan är så spännande. Visst är den fantastisk?!

Snacka om detaljrikedom och färgkombination.

Ögat på ryggpartiet samt knapparna är särskilt vackra detaljer, tycker jag.

 

 

 

 ..

Idag är det vilodag.

Vilodag i dagens bemärkning är väninnors sällskap, under-bältet-skämt & hjärtliga skratt, en saftig köttbit, knallrött läppstift, barfotadans på altanen och några drinkar.

Tänkte smaka hur Blå-Dåre ter sig med en gemål av starkare karaktär.



 

Buss med glatt humör.

Mina ögon fångade detta graciösa fordon. Så grymt fräck.

Den röda lacken. De fulsöta fälgarna. Signalhornen uppe på taket. Cyklarna i grillen. Och "Ej i trafik"-skylten.
Så himla cool.

Undrar vart denna helt underbara buss skall?
Jag gissar att den längtande är väg till Bråvallafestivalen och Maja Johansson, Magnus Betnér, Thåström & Volbeat.

Japp. Den skall säkert dit.

I en annan tid skulle jag packat in familjen och åkt till Finland. Ungarna hade vinkat till alla som körde om oss. Vi hade käkat bruna bönor & knaperstekta bacon. Och vi hade lyssnat på Elvis de första 30 milen.

Den sjunde dagen.

Till familjen Mullvadar:

Ni har nu fått en utmanare ovan jord.
Hon utmanar er.
Flest & störst högar vinner!

Vinner ni, slutar hon platta till era högar.
Vinner hon, får ni hålla er till att bygga under jord.

Visst är det vackert?

Kvällsolen smeker precis den

högsta punkten på slottet.
Den ljusblå himlen och de vita molnen

ramar in denna vy till ett riktigt mästerverk.

Ovärderligt.

 

Sjunde dagen igång.

Kom på mig själv med att jag slutat

sjunga under arbetets gång.
Idag var det pust & stön & aj & oj.

Vill sjunga igen.
Behöver bara vila lite.

Jag, sillamjölken och skuggan.

Lika som bär.

Han är söt som socker. Och alltid hungrig som en varg.

Jag & herr Findus passar som hand i handske.
Vi är av samma skrot & korn. Helan & Halvan, typ.
Tillsammans går vi inte av för hackor.
Och just ikväll är vi lika som bär, inte sant?

Efter en dag med hårt arbete föll vi båda som furor i bingen.
Vi var klubbade som sälar.
Och sov hela natten lång, som ett par stockar.

En vilodag i jorden.

I morse vaknade jag i samma position som jag lade mig igår kväll.
Väckarklockan ringde, jag tittade på den med ett halvt öga. Det krävdes starkt fokus för att stänga av den, för jag var rätt mör i kroppen.
Så jag bestämde mig för att ta en vilodag idag.

Men det kliade för mycket i mig. Jag vill ju inte vänta.

Så jag tog en timmes möte med färghandlaren. Skrev noga ner allting. Noggrann kalkylering. Även om jag inte egentligen vill vara för snål så behöver jag ha med mig en kostnadsmedvetenhet.

Sedan blev det en runda på både Jem & Fix och Biltema.

Skottkärra. Check. Från Biltema såklart.

Räfsa & grep. Check. Från Jem & Fix.

Gräsfrö. Check. Från Jem & Fix.

Det började att regna!
På väg ut så hade jag rynkig panna och uppgiven min för jag tänkte på gräset.
"Det behöver torka ju.."

Så. Jag räfsade och skyfflade i regnet. Jag sådde mitt gräs efter instruktion.

Då slutade det att regna!
Tittade upp mot skyn med rynkig panna och uppgiven min för jag tänkte på mina frön.
"De behöver vatten ju.."

När jag var klar så kom jag på att både skylift & målarställning ska på.
På gräset ju.
På mina fröer!

Tja, jag fick i alla fall lite övning på det här med att så gräs.

..
Älskade mor, världens bästa kock, mötte upp med middag till sin "bonnatös".
Två minuter tog det för en vrålhungrig, lortig mig att fylla magen.




Det blev Cevapcici och tomat/paprika/vitlöks-salsa.
Och gurka. Som jag glömde.

 

I en trädgård.

Det finns en trädgård som är den finaste av dem alla.

 

Kanske varken bildligt eller bokstavligt talat. Just nu.

Men ändå, den är finast. 

 

Gräset från början.
Dag noll.







Dag tre.
Ett par åkgräsklippare.
En trimmer och en motorsåg, flertalet räfsor och sekatörer. Sågar och yxor. Spadar och skyfflar.
Kaffe och öl, smörgåsar och massa skratt. Tillsammans med hjärtliga vänners otroliga volontärarbete.

Dag fyra.

När regnet försvunnit och solen värmt på och gräset fått vila efter den allra första friseringen, så ser den nästan lika perfekt ut som grannens.

Nästan.

Dag fem.

Häftiga maskinen på plats. Så liten, men så kraftfull. Jag vill med köra en sån.
Inget darr på styrhanden här inte. Imponerande duktig kille, för det var många tuffa rötter som skulle upp.

Jag tog fram stormusklerna för att asa bort rötterna från gräsmattan.

Det gick sådär.
Trots svettig panna, synliga armmuskler och högljudda utandningar.

Fortfarande dag fem.

Rötterna uppe.
Så även delar av gräsmattan. Lite fräckt allt med de synliga spåren av maskinen. Tecken på förändring.
Mindre fräck var min plötsliga klump i magen när jag om & om igen frågade mig själv vad jag gett mig in på och om jag kommer reda ut detta. On my own. Eller om detta är på väg att bli övermäktigt för mig och jag om fem år från nu får hit den arga snickaren.

..

Dag sex. Idag.
Jag hade en storslagen plan. Ett uppdrag med effektivitet och synliga resultat som slutmål.
Att räfsa upp det halvmeter långa, klippta gräset. På hela tomten!

Efter tre kvarts monotona rörelser kom stelheten. Och regnet. När jag tittade ut över tomten insåg jag också att min tidsplan för idag spricker duktigt.
Ingen chans att jag fixar att räfsa hela tomten ikväll. Oavsett hur effektivt jag jobbar.

Men jag är varken känd för mitt stora mått av tålamod eller brist på envishet.
Så jag slängde på en balja kaffe och körde igång AC/DC i lurarna.

Som sagt. Jag hade en storslagen plan.
Efter ytterligare tre timmars räfsande i regn så tog det stopp i högerarmen. Kraften var slut.
Satte mig ner på huk, blickade åter igen ut över tomten och fick lov att acceptera att jag får fortsätta senare i veckan.

Bladet är vänt.

"A garden must combine poetry & mystery with the feeling of serenity & joy.." (citat: Luis Barragan)

Fem dagar har passerat i ett enda långt lyckorus.

Jag har helt & hållet tappat greppet om tid & rum. Alla möjliga känslor fyller mina sinnen, allt ifrån djupaste rädsla till innerlig harmoni .

Första dagen blev jag varse om att dojor inte är särskilt smart att bära i meterhögt, genomblött gräs. Så det blev ett kanonköp av finfina gummistövlar från Biltema så klart. Visst är de söta?




Arbetshandskar och med såg & yxa i vardera näve, är en grym känsla. Jag gillar det. Riktigt mycket.

Krigsskador som blåsor, skär- och rivsår, mygg- och knottbett är även de en go känsla. På riktigt.

Smuts & lort, svettiga t-shirtar, armar & ansikte svarta av jord och näsborren full av grässtrån känns så perfekt. Helt ärligt.

Att få frågan om "Kan Fröken Ägare komma och godkänna...?" får mig att ta extra bastanta kliv och brösta upp mig sådär stolt.

"The glory of gardening: hands in the dirt, head in the sun, heart with nature. To nurture a garden is to feed not just the body but also the soul.." (citat: Alfred Austin)

Diana Ross sjunger det.

Jag saknar också.
Så oerhört mycket.




Minnen så vackra.
Så vackra att ensamheten blivit smärtsam.

Bilden är hämtad från Google.

..

Diana Ross sjunger just det. Just precis. Kör igång klippet här nedan, blunda och lyssna.

Ock jag mumlar.

En sista kärleksförklaring. En sista öppning till bekräftelse. En sista natts väntan.
Det slutade med tystnad. Och en bekräftelse på att mitt hjärtas kärlek är av grymt icke-värde.


Så det blev ett antal skålar med mitt egensargade ego.
Värme för brustna hjärtan.
En slags martyrens sakrament.



Och Mümmelmann gör skäl för sitt namn.
För efter ett tag i dess sällskap börjar man mumla.
Mycket. Om ditten & datten. Och gärna på spanska, franska och finska.