I en trädgård.

Det finns en trädgård som är den finaste av dem alla.

 

Kanske varken bildligt eller bokstavligt talat. Just nu.

Men ändå, den är finast. 

 

Gräset från början.
Dag noll.







Dag tre.
Ett par åkgräsklippare.
En trimmer och en motorsåg, flertalet räfsor och sekatörer. Sågar och yxor. Spadar och skyfflar.
Kaffe och öl, smörgåsar och massa skratt. Tillsammans med hjärtliga vänners otroliga volontärarbete.

Dag fyra.

När regnet försvunnit och solen värmt på och gräset fått vila efter den allra första friseringen, så ser den nästan lika perfekt ut som grannens.

Nästan.

Dag fem.

Häftiga maskinen på plats. Så liten, men så kraftfull. Jag vill med köra en sån.
Inget darr på styrhanden här inte. Imponerande duktig kille, för det var många tuffa rötter som skulle upp.

Jag tog fram stormusklerna för att asa bort rötterna från gräsmattan.

Det gick sådär.
Trots svettig panna, synliga armmuskler och högljudda utandningar.

Fortfarande dag fem.

Rötterna uppe.
Så även delar av gräsmattan. Lite fräckt allt med de synliga spåren av maskinen. Tecken på förändring.
Mindre fräck var min plötsliga klump i magen när jag om & om igen frågade mig själv vad jag gett mig in på och om jag kommer reda ut detta. On my own. Eller om detta är på väg att bli övermäktigt för mig och jag om fem år från nu får hit den arga snickaren.

..

Dag sex. Idag.
Jag hade en storslagen plan. Ett uppdrag med effektivitet och synliga resultat som slutmål.
Att räfsa upp det halvmeter långa, klippta gräset. På hela tomten!

Efter tre kvarts monotona rörelser kom stelheten. Och regnet. När jag tittade ut över tomten insåg jag också att min tidsplan för idag spricker duktigt.
Ingen chans att jag fixar att räfsa hela tomten ikväll. Oavsett hur effektivt jag jobbar.

Men jag är varken känd för mitt stora mått av tålamod eller brist på envishet.
Så jag slängde på en balja kaffe och körde igång AC/DC i lurarna.

Som sagt. Jag hade en storslagen plan.
Efter ytterligare tre timmars räfsande i regn så tog det stopp i högerarmen. Kraften var slut.
Satte mig ner på huk, blickade åter igen ut över tomten och fick lov att acceptera att jag får fortsätta senare i veckan.