Första midnatten.

Kossorna är där borta. Blir smekta av dimman som ligger likt en varm hand.
Fullmånen visar sig så vackert för oss. För mig och kossorna.

Tystnaden är total. Nästan lite skrämmande. Så jag håller extra hårt om kaffemuggen. Den här första midnatten. 

Flyes and doggy.

En torsdagskväll. Lite grillning, tjo och tjim. Två flugor.

 

Klockan 21:48.
En fnissig fotograf gör en ny upptäckt.
På med blixten. Genant för dem?









Klockan 22:57.
Den fnissiga fotografen är mäkta imponerad.
En timme och nio minuter. Eller har de somnat?

Check.

Flyg, flyg nyckelpiga.

Jag cyklade igår.

Det var så härligt med vinden i håret att jag cyklade 12 kilometer.

Och jag kände mig som en flygande nyckelpiga.

 

Men det märktes att jag inte cyklat på många, många år.

Så det var tryggt att vara helt ensam på gatan under premiärturen.

 

"Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du fortsätta framåt." (citerat Albert Einstein)

Finpennan är nu framme.

Finpennan är framme. Redo.

Jag bekänner att jag övat på min namnteckning ett par gånger.  

Och att jag nog ändå kommer att darra på handen.

 

 

Kvinnliga chaffisar äger.

Det var när jag stod & puttrade vid en korsning som hon kom.

Hon satt där uppe, bakom den stora ratten.

 

I ena handen höll hon en hamburgare som hon tog en tugga på, samtidigt som hon fokuserat men självsäkert kollade backspeglarna.

Med andra handen rattade hon sådär mjukt, långsamt och med stora drag.

 

Det var en timmerbil hon kom i.

Med släp.

 

Inget litet, smidigt åk inte. Den var enorm på alla sätt. På bredden, på höjden och på längden.

 

Det var en imponerande syn. Mäktigt. Vilken grym förare.

 

Jag tyckte det var väldigt spännande att kolla in henne; hur hon satt där uppe & kunde kolla ner på oss andra & bara äga situationen.

Hur hon i denna korsning, variant mindre, så smidigt & perfekt tog den där vänstersvängen. 

Att hon hade den mötande trafikens fulla respekt.

 

Och att hon gjorde detta med en hand.

 

Det var så spännande att iaktta denna coola yrkesförare att jag glömde av att det var min egen tur att puttra iväg. Kollegan i bilen bakom fick tuta tillbaka mig in i en Skodas verklighet.

..

När jag var liten hade jag inga typiska flickdrömmar som att bli balettdansös, Madonna, skådespelerska, frisör. Eller lärarinna. 

 

Jag hade två drömmar:

 

1. Gifta mig med Prince.

2. Köra lastbil som pappa.

 

Ego.

Morgonhumor på hög nivå.

Tonåringar. Och medelålders par.
Alltid lika intressant, både i verkligheten och i tecknade serier.

Till frullen tidigt i ottan blir det alltid några skratt vid mitt bord.
Humorserierna är ett absolut måste i morgontidningen.

Zits & Medelålders Plus är definitivt morgonhumor på hög (eller låg) nivå.
Enligt min mening.

Här är morgonens endorfinhöjare:

Delar du denna typen av humor?

Celsius 3.0.

Drycken Celsius dricker jag innan träning/pw.

Den boostar upp, ger extra tryck och är vitaminberikad.

 

Jag har testat Apelsin, Persika/Mango.
Och nu Citron/Lime.

Denna var riktigt, riktigt god. Och gav mig en extra kick i lördags.

Men det är något med kolsyra & mig under träning.

 

Jag har inte tillräckligt stort underlag att göra täckning för min slutsats,

men jag tror att det är bubblorna som gör mig lite illamående.

 

Så Celsius Citron/Lime får 4 av 5 kickar.

 

På onsdag är det dags för Jordgubb/Kiwi. Utan kolsyra.

Jag ser fram emot att trycka till mer vikt på skivstången och 

ge Jordgubb/Kiwi maxade 5 kickar.

 

Tidigare inlägg om Celsius: Celsius 2.0, Celsius 1.0 boostar

Tro, hopp och kärlek.

Vad är Tro, Hopp och Kärlek egentligen?

Wikipedia har inget svar på den frågan.

 

 

Så jag frågade dem som tydligen har svar på allt.

Det var ett svar.
Vet dock inte om jag köper svaret. Köper & köper. Jag betalade i alla fall 12 kr för messet.

 

Så Bibeln kom fram ikväll. Måste ju läsa.

Nya testamentet, Nya Korinthierbrevet, kapitel 13 och vers 13. Just den versen säger mig ingenting mer än 118100. 

Verserna 1-7 gav mig mer. Nickar. Känner. Håller med. Klokt skrivet.

Men det här med Tro, Hopp och Kärlek är fortfarande obesvarat. Kanske mest för att jag fått för mig att jag ej kan tro på religiösa skrifter.

  

Så mina funderingar fortsätter.

 

Är det vackra, men naiva drömmar?

Det här om Tro, Hopp och Kärlek.

 

Är det en underbar, omöjlig utopi?

 

Är det förvridna ordlekar?

Så länge hoppet finns, så finns kärleken.

Finns hopp så finns kärlek. Så länge du tror på hoppet.

Hoppet om kärlek finns om du tror på kärlek. Annars inte.

 

Och efter Bibeln, tas frågorna till ytterligare en nivå:

Är det för att jag inte tror på religion, Gud, Nattvarden och heliga skrifter som Bibeln? Är det därför som Tro, Hopp och Kärlek är en omöjlighet för mig? En omöjlighet att uppleva, uppnå och förstå?

 

..

Detta mötte mina ögon i fredags.

 

Innanför denna dörr finns mycket av det jag föreställer mig om Tro, Hopp och Kärlek.

 

Där finns människor som jag beundrar.
Människor med tro, i sin rätta bemärkelse. Tron på livet, tron på lycka, tron på sin egen styrka, tron på den sanna kärleken.

Där finns hopp.
Och där finns kärlek. Villkorslös kärlek.

Och för en stund får jag känna nyckeln nära mitt hjärta.

 

Kläm min tub.

Vaknade upp i morse med bildlig medvetenhet om att kroppen fanns där, med mig.
Just det, jag hade en grymt tuff lördagsmorgon med Mr PT.

..
Det var ögonblick då jag kände att "det här var lätt" och då frågade jag honom om vi kunde köra lite till.
"Nej." var hans svar.

Och det kom ögonblick då jag åter kände samma sak och ställde samma fråga.
"Ja. Jag vill studera din balanskontroll." blev hans svar.
Och dessa ögonblick slutade med att jag undrade för mig själv varför jag ställde frågan över huvudtaget.

Efter vår svettiga, roliga & utmanande ensamtid, så körde jag ett core-pass. Ny release släppt med superhäftiga nya mag- och bålövningar.
Bland annat den "promenerande plankan". Om jag säger som så att jag fick svårigheter att hålla greppet med fötterna i svettpölen, så räcker nog det.

...
Så i morse vaknade jag då upp med kroppen där den var. Vacker. Men hård, stel och öm.
När jag skulle klämma ut tandkrämen ur tuben, så fanns ingen kraft. Alls. Zip. Nada. Noll.
Fick ta i med båda händer för att få till det. Och då kom det rejält.

De där dagarna efter. Då vore det gott om någon kunde klämma ens tub.