Kläm min tub.

Vaknade upp i morse med bildlig medvetenhet om att kroppen fanns där, med mig.
Just det, jag hade en grymt tuff lördagsmorgon med Mr PT.

..
Det var ögonblick då jag kände att "det här var lätt" och då frågade jag honom om vi kunde köra lite till.
"Nej." var hans svar.

Och det kom ögonblick då jag åter kände samma sak och ställde samma fråga.
"Ja. Jag vill studera din balanskontroll." blev hans svar.
Och dessa ögonblick slutade med att jag undrade för mig själv varför jag ställde frågan över huvudtaget.

Efter vår svettiga, roliga & utmanande ensamtid, så körde jag ett core-pass. Ny release släppt med superhäftiga nya mag- och bålövningar.
Bland annat den "promenerande plankan". Om jag säger som så att jag fick svårigheter att hålla greppet med fötterna i svettpölen, så räcker nog det.

...
Så i morse vaknade jag då upp med kroppen där den var. Vacker. Men hård, stel och öm.
När jag skulle klämma ut tandkrämen ur tuben, så fanns ingen kraft. Alls. Zip. Nada. Noll.
Fick ta i med båda händer för att få till det. Och då kom det rejält.

De där dagarna efter. Då vore det gott om någon kunde klämma ens tub.