Bilden här är exakt vad jag såg just då, klockan 06.37 imorse under min promenad.
Plockade fram det som alltid är med mig, i innerfickan och närmast hjärtat: miniblocket och minipennan.
Det var dags. För hjärtat. För honom. Och den heter Kind mot kind.
"Kind mot kind"
Hans ljuva doft
fyller mina lungor med oskuld
Som sommarbris mot min kind
är hans blick mot min.
En kort stund räcker.
Näsa mot näsa, kind mot kind ,
hand mot hand, bröst mot bröst
Hans skratt är den finaste glädjen,
Hans blick speglar de mest levande vyerna.
Frihet är hans närhet.
Lycka är hans kind mot min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar