Denna låten har funnits med mig i många, många år.
Min mor hade den på grammofon och hon spelade den ofta, både på sin orgel och klarinett.
När jag sedan tappade bort henne, den viktigaste personen i mitt liv, så lyssnade jag i år efteråt på just denna låt.
Hon var min största sorg.
Jag trodde aldrig att jag skulle finna henne igen.
Men det gjorde jag.
Och jag spelade låten för henne på Youtube.
Men hon mindes inte att hon någonsin hört den eller spelat den.
Och hon tyckte den dessutom var dålig.
Nu är det många år senare.
En helt annan värld. Någon helt annan del av mig. Den viktigaste personen i mitt liv.
Och jag letade fram låten igen i fredags natt.
Jag lyssnade på den om och om igen.
Med ett sista hopp om att finna igen.
Och få spela låten.
Och få höra att den känns igen.
Och få möjligheten att skapa nya minnen tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar