Inga förväntningar.

Bruce Lee sade:
"I am not in this worlds to live up to your expectations. And you are not in this world to live up to mine!"

Förväntningar.

Blir det lättare att leva när förväntningar upphör existera?
Fungerar det i realiteten att bibehålla egenförväntningar & förväntningen på att andra förväntar sig något av en, men att samtidigt helt och hållet arkebusera förväntningarna på andra?
Och förresten, är det en förväntning i sig att vilja att andra har förväntningar på en?
Hur skulle det vara att leva med vetskapen att andra inte förväntar sig något av en?
I så fall, är man hopplös då?


Sanningen. Ibland riktigt krass. Men den oväntade verkligheten.
Ignoreras mången gång på grund av det där som kallas Hopp.

Alexander Pope sade:

"Blessed is he who exspects nothing, for he shall never be dissapointed!"

Någon från förr tjatade hål i huvudet på mig om detta.
"Gå in i varje situation med övertygelsen om att den inte kommer hanteras som du vill . Det är först då du kommer lyckas.
Gå in i varje relation med vetskapen om att även den har ett slut.  
Lita aldrig på vad någon säger - se istället vad den gör.
Förvänta dig aldrig något positivt, du blir bara besviken. Det är först när du har den mentala inställningen som du verkligen kommer överraskas positivt."

Han levde sitt liv efter Popes devis.
Precis som Benjamin Franklin.

..
Jag gav mig själv ett löfte igår.
Och i det öva, öva, öva. Tills det fastnar. För att förväntningarna hindrar mig.

Som författaren Jodi Picoult:
"There are two ways to be happy: improve your reality or lower your expectations!"

och Jeff Kinney:

"You can´t expect everyone to have the same dedication as you!"