Ja, Facebook.

Jag medger att jag inte var riktigt övertygad sist jag nämnde det vid namn. Facebook.

 

Så varför just nu?
Jo, när kontakten dras ut och inga ord får sägas och inga känslor vill upplevas och ingen närhet vill has och inget värde visas att någonstans.

Då är det som att den sista utvägen tas, den sista vägen gås.

För när proppen går, har jag gjort allt jag kan. Jag har uttryckt allt så tydligt jag kan. Jag har visat allt så öppet jag kan. Jag har varit så tillgänglig som bara går.

 

Ja, jag har då gjort allt i min makt.

Och kan med sanning & själ, acceptera att bli lämnad bakom.  

..
Jag inser mina begränsningar.
Tålamod * datorer * Jasmine = felekvation
En halv kanna kaffe och en massa hårdrock i högtalarna, sista timmen.



Ett tidigare ögonblick: Facebook, ja.