Minnen som inte blir.

Här på trappan sprang jag ut med gympapåsen som lillkillen höll på att glömma på väg till skolan.

Det var på denna trappan som vi åt pizza den där kvällen. Och jag tog hans hand och lade den på min mage. Och vi tittade på varandra i tystnad, med pizza i munnen och fällde tårar tillsammans.

Det var här, på andra trappsteget, som lilltjejen stortjöt & stampade hårt med fötterna för hon ville verkligen inte ha på sig vantar den där morgonen.

 

 

Här hälsade jag kossorna
"god morgon & ha en underbar dag" på väg till jobbet.

Här gungade vi skrattande barn i yviga hår och som bara ville högre och högre.

Och år senare övade lilltjejen gymnastikvolter.

 

Här kollade jag till mannen som mekade,

med massa spännande verktyg utspridda omkring sig.

Han var härligt smutsig, tittade upp mot mig när jag kom och log.

Och här gav jag honom ett stort glas iskallt vatten

när sommaren var som varmast.

Och här kallade jag in lillkillen som hjälpte pappa meka, för att det var kvällning och dags att duscha och lägga sig att sova.

 



Här låg alltid högar av omaka par skor i varierande storlek. Här kastade barnen av sig sina våta gummistövlar.

Här stod mannens arbetsskor.

På räcket hängde lillkillen slarvigt upp sina svettiga fotbollsstrumpor. Här kallade jag ut honom för att plocka in dem.

 



 



Här var kisens alldeles egna paradis. Här kände han att han kommit till himlen.

Här rullade han omkring i gräset. Här gäspade han. Här pratade han med fåglarna. Här tittade han på kossorna och pållarna. Här låg han på rygg och kisade upp mot solen.

 

 

 

Här sprang jag ut, ställde mig på tå och sträckte händerna i skyn, den första morgonen och så många fler. Här stod vi i ljuset av månen och under stjärnklara nätter, pustade ut efter att äntligen fått barnen att somna, drack ett glas vin eller två och kysstes.

Och på ålderns kvist satt vi här i varsin gungstol, sådär nära så vi kunde hålla varandras händer, vi pratade minnen och blev förälskade på nytt efter varje skratt om vem som bäst mindes hur det var .

Här snickrade vi på den där häftiga kojan. Här argumenterade vi kring hur oense vi var om detaljerna. Här blev han trött på mig och bad mig klättra ner och koka en kanna kaffe istället.
 Och den kvällen när kojan till slut var klar, fnissande jag tog filten och han tog whiskeyn och vi klättrade upp och älskade.

Här visste jag att jag skulle hitta lillkillen, alla de gånger han tjurade på mig och pappa. Och att en nygräddad kanelbulle & falsk lovsång fick honom att sluta tjura.

Här ljöd mina barns skratt högt under många år. Och sedermera skratten från mina barns barn.




Här kom barnen i full fart med sina cyklar. Och efter hastig inbromsning hoppade de av dem så snabbt att däcken fortfarande rullade runt där de låg i gräset.

Här i gräset började det med att lillkillen nyfiket satt nära medans pappa lagade punkan på vår gamla grannfrus cykel. Efter det hittade jag ofta honom där i gräset med diverse olika grejer som han monterat ner i tusen delar. Och mannen svor när han då & då hastigt upplevde de där delarna när han klippte gräset.

Här stod vi och vinkade av dottern och hennes kavaljer inför hennes livs första bal. Och mannen höll om mig och bad mig att inte vara orolig.

Det var här jag satt på en pall, iklädd snickarbyxor och rutig flanellskjorta, och njöt av en kall öl tidigt i gryningen efter en hel natts målande där inne.

 

Här smög barnbarnen ut och satte skålen med tomtegröt de där jularna.

Från detta fönster kikade barnen ut under så många av de där regniga kvällarna.

Vid detta fönster stod mannen med lilltjejen i famnen de där nätterna när hon inte ville sova.

Och många år senare stod jag där i morgonrock, orolig över när tonårstjejen skulle komma hem.

Här startade jag mornarna med nybakade scones.

Och här firade vi Midsommar med alla våra vänner. Det var här som jag & lilltjejen hade det där samtalet om menstruation. Det var just då som mannen sade åt den jobbige lillkillen att inte reta sin syster utan istället följa med honom och fiska.

Här satt jag och stickade medans jag lycklig iakttog barnbarnen jaga fjärilar i gräset.



Här satt vi på ålderns höst och jag rensade svamp och mannen pillade med någon fjärrkontroll som skulle lagas.
En av oss fes och vi båda började skratta.
Vi var gråhåriga, ja mannen var mest tunnhårig.

Och det var här vi bestämde att vi skulle åka till Dallas, käka hotdogs on a stick och kolla rodeo.

Det var här vi älskade varandra i evighet.



De finaste drömmar gör sig nog ändå bäst som drömmar.
Med minnen som inte blir, tackar jag drömmars slott för de finaste av drömmar.

Punkt.