Läste på Expressens nätbilaga om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och den 40-åriga kärleken mellan henne och hennes Ulf.
En livslång kärlek. Sann samhörighet. Två livsöden i ett.
Det är något alldeles magiskt, kanske så pass skört att det är okrossbart.
Jag förundrades. Precis som när min väninna Ingrid berättade om sin 40-åriga kärlek till sin Erling. Ingrid sade alltid att "det måste fungera i sängkammaren, men framförallt behövs det verkliga partnerskapet, den djupa vänskapen. Skratten, upplevelserna, kompromisserna."
En kort sammanfattning av artikeln om Lena och Ulf är några av deras finaste tips för hur ett livs kärlek kan bli:
Den fysiska känslan för varandra. Var fysisk med din partner. Kramas och rör varandra.
Prata mycket om allt möjligt och hitta på saker tillsammans.
Överraska varandra, visa uppskattning och uppmärksamma bemärkelsedagarna.
Det är magiskt.
Att läsa om verkliga människors hållbara lycka.
Att möta de där paren ute på stan, till åren komna och hållandes varandras händer.
Att sitta ner med dem och bara lyssna på alla deras minnen, se deras interaktion av blickar och skratt under tiden de gemensamt berättar.
Det måste väl ändå vara livets mening?
Att bli sådär magisk med någon.
Känn magin genom att läsa artikeln (eller bara blunda & lyssna på tillhörande TV-klipp) här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar