Kampen för Kristian Gidlund.

Ett livs öde slukat, över en dags flygresa och en eftermiddag på stranden.

 

 

 

Jag ville först inte öppna den. Vågade inte riskera att bli avbruten av flygplatsens alla distraktioner.

Hade inte hjärta att ta till mig Gidlunds innersta utan total hängivenhet.

 

Men längtan att få påbörja första meningen blev överväldigande under mellanlandningen i Tyskland. Med ett par timmar att spendera på mark, drog jag mig undan till en liten enskild hörna på C-vingen.

Där fanns det till och med sitsar med stolsdynor!

Bullade upp ryggsäcken som huvudkudde och lade mig ner.

 

Tog ett varsamt tag om boken. Försiktigt. Som om den vore min kärleks hjärta. 

Ett par, ganska många kanske, sekunder granskade jag pärmen. Färgerna, mönstren, bilden.

 



Så öppnade jag boken. Läste första meningen.
Och fortsatte att läsa nästa, nästa och nästa.
Snabbare än något flygplan lämnade jag C-vingen i München för en helt annan plats i en helt annan kropp, för en helt annan resa.
En litterär briljans med alla sfärers känsloyttringar. Hur intensivt, visste jag dock inte ännu.

Kristian Gidlund är exeptionellt kraftfull i sitt uttryck. Han är, utan tvekan, en mästare på att berätta med det skrivna ordet. Ett unikum i att ge liv och mening i varje enskilt ord. Att beskriva. Att måla. Att utrycka. Att fånga. Och att behålla.


..
Jag låg där i solsängen. Med benen i vädret och solhatten på sned.
Under en sådan där långsam eftertanke fick jag känslan av att det är lite väl mörkt.
Tittade upp, sneglade över bågarna på solbrillorna.
Solnedgången blottade hela sitt väsen för mig och över Medelhavet.

Eftermiddagen hade blivit kväll. Den blå himlen hade blivit röd.
Boken var slut. Sista punkten var skådad.


..
..
..
Hans upplevelser. Hans resa. Hans ödes väg.
Detta är hans sanning. Hans ögonblick. Hans verklighet.

Som läsare, åskådare, publik och någon helt annan så har läsingen av denna bok, just nu, väckt högst personliga tankar och funderingar kring min existens.
Mitt livs leverne.
Mina prioriteringar i livets varande. Min principiella värdegrunds ramverk.

Om allt det där, som betyder någonting. På riktigt. I ärlighetens namn.
Om allt det där, som ej går att ta på men som känns mer än tydligaste fingertoppskänsla. Varje dag. I varje beslut. I hjärta och själ.


..
"You did good, Kristian. You did good."




Du har väl läst: Boken I kroppen min, Mer av Kristian Gidlund och Kristian Gidlund