Under sessionen av hypnosterapi för rökavvänjning så fick jag hjälpen att måla bilder i mitt undermedvetna.
Och till det koppla luktsinne.
Bland mycket annat.
Bilderna av mig som liten flicka framför det enorma svarta berget.
Den totala solförmörkelsen. Den fruktansvärda stanken.
Mitt giganstiska och illaluktande berg av fimpar.
Dessa bilder, den målade upplevda känslan, har varit med mig ända sedan jag åkte hem från hypnossessionen.
Det jag sedan gjorde för att förstärka sinnenas påtaglighet, var att i en glasburk samla ihop alla gamla fimpar jag sprätt omkring mig på balkongen, i krukor och rabatter.
Jag tryckte ner så många jag kunde, de var sådär gojsigt fuktiga och slemmiga av regnvatten.
Skruvade på korken och bestämde mig för att ha med burken i handväskan.
Ja, med allt annat ditten & datten som hittas (och inte hittas) i mina väskor så why not?!
Kontentan är att jag ville tydliggöra känslan av att bära runt på min egen tunga last.
Att ständigt påminnas. Att avskräckas. Att irriteras över att den är där. I vägen.
De flesta vet hur en gammal fimpe luktar.
Med lite fantasi går det att föreställa sig hur ett stort antal blöta fimpar luktar.
Odören när man öppnar upp vakuumförpackningen de legat i.
Jajamen, du vet vart detta leder.
Vid tillfällen av rastlöshet eller avsaknad av rutin (alltså ingen lust eller sug eller behov, utan ren tristess).
Då öppnade jag burken, tittade långt ner i den och drog ett djupt andetag. Ända ner i buken.
Att må så fysiskt dåligt, var varje gång en fantastisk känsla.
Och av naturliga själ blev det glesare och glesare mellan gångerna.
För ett par veckor sedan slog det mig att burken bara legat där, i väskan.
Så jag lade den istället på golvet bak i bilen.
Det var ingenting jag funderade mer över. Tills jag för ett tag sedan möttes av den där odören igen (fast många gånger värre) varje gång jag öppnade bildörren.
Tyvärr hade burken spruckit av kylan.
Imorse var det dags; en spontan känsla och ett mycket viktigt ögonblick.
Glasburken med fimparna lades i soporna!
Se bortom skarpa konturer och färgskalans nyanser. Finn inspiration och se med den. Skapa nya ögonblick. Minns dem. Skala av lager efter lager och se att minnenas ögonblick är just Det, som just i Denna stunden skapats.
Påskäggen är fyllda och klara.
Verum. Verum. Verum Momento.
Jag har längtat så länge efter att dra på mig mina sneakers igen.
Igår kväll var det äntligen dags för Mr PT. Som jag längtat efter hans pepp & push & power.
Det värmer i hjärtat att fika på Café Vildrosen.
Att gå igenom sina gömmor då & då är nyttigt. 
Såja. Enträgen vinner.
Apoteket är bra. 
Det märks att vi passerat vårdagsjämning.
Vaknade upp med ångest. En tår som ville falla, men som inte gjorde det.
2 dl kvarg
En ängel har korsat min väg. Delat min stig. Lett mig in på sin. 
Årets chef. Årets mest uppskattade ledare.
Vad jag inte vill stå stilla. Vad jag kan göra annorlunda. 
Min morgon började kl 05.20.
